Jag skulle komma tillbaka. Jag skulle uppdatera er om mitt glamourösa liv som tjockis. Men mitt liv är så jävla tråkigt. Jag GÖR ju ingenting, så vad ska jag skriva om?
"Idag har jag haft ont i händerna... igen. Tänkte tvätta med ett maraton utav Dharma och Greg var mer lockande. Jag reste mig aldrig ur soffan...förutom när jag var tvungen att springa och kissa var 10e minut. Eller äta."
Inte ens det stämmer. Hade det gått ett maraton utav Dharma och Greg skulle jag iaf haft en anledning att kolla. Det enda jag kollar på under dagarna är repriser på samma program jag kollade på dagen innan.
Jag är inte så duktig på det här med att ta det lugnt. Jag drar det till det extrema. Visserligen så motarbetar min kropp mig extremt mycket just nu, och jag låter den vinna.
onsdag 28 oktober 2015
måndag 19 oktober 2015
Återuppstå från de döda?
Jag är så kass. Varje gång jag startar en blogg är det samma sak; jag lägger massa energi på den och skriver om allt möjligt tills det kommer till ett halt. Sen skriver jag ingenting på flera månader.
Vi har hunnit ha semester, vi har hunnit nå v31 (32 i morgon) och livet rullar på.
Jag kan inte påstå att jag vill fortsätta i denna blogg, men jag vill inte sluta heller. Denna blogg startades i en mörk stund. Jag kommer ihåg att jag grät när jag ordnade med designen. Alla tankar och alla känslor som jag hade inom mig som jag ville få ut. Denna blogg startade jag för att få utlopp och få skriva om våran ofrivilliga barnlöshet som dom kallade det. Men mitt i alla sorg så kom hjälpen vi behövde och ett barn blev till, och i lyckoruset fortsatte jag uppdatera bloggen.
Det är först nu efter uppehållet som jag inser att det skär sig lite. Det är säkert bara jag som ens tänker på det men jag vet ju varför denna blogg blev till, och jag vet att lyckan över detta barn inte kommer försvinna. Att skriva om min lycka i en blogg som är skapad utav sorg känns fel.
Jag kommer fortsätta blogga en stund framöver medans jag funderar ut vad jag ska göra. Denna resa är en del utav den jag är... kommer vara en del utav vem våran son kommer vara. Kanske är det enda rätta att fortsätta denna resa men fokusera på det positiva. Vi får se hur det blir men under tiden hittar ni mig här igen!
Vi har hunnit ha semester, vi har hunnit nå v31 (32 i morgon) och livet rullar på.
Jag kan inte påstå att jag vill fortsätta i denna blogg, men jag vill inte sluta heller. Denna blogg startades i en mörk stund. Jag kommer ihåg att jag grät när jag ordnade med designen. Alla tankar och alla känslor som jag hade inom mig som jag ville få ut. Denna blogg startade jag för att få utlopp och få skriva om våran ofrivilliga barnlöshet som dom kallade det. Men mitt i alla sorg så kom hjälpen vi behövde och ett barn blev till, och i lyckoruset fortsatte jag uppdatera bloggen.
Det är först nu efter uppehållet som jag inser att det skär sig lite. Det är säkert bara jag som ens tänker på det men jag vet ju varför denna blogg blev till, och jag vet att lyckan över detta barn inte kommer försvinna. Att skriva om min lycka i en blogg som är skapad utav sorg känns fel.
Jag kommer fortsätta blogga en stund framöver medans jag funderar ut vad jag ska göra. Denna resa är en del utav den jag är... kommer vara en del utav vem våran son kommer vara. Kanske är det enda rätta att fortsätta denna resa men fokusera på det positiva. Vi får se hur det blir men under tiden hittar ni mig här igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)