Jag är så kass. Varje gång jag startar en blogg är det samma sak; jag lägger massa energi på den och skriver om allt möjligt tills det kommer till ett halt. Sen skriver jag ingenting på flera månader.
Vi har hunnit ha semester, vi har hunnit nå v31 (32 i morgon) och livet rullar på.
Jag kan inte påstå att jag vill fortsätta i denna blogg, men jag vill inte sluta heller. Denna blogg startades i en mörk stund. Jag kommer ihåg att jag grät när jag ordnade med designen. Alla tankar och alla känslor som jag hade inom mig som jag ville få ut. Denna blogg startade jag för att få utlopp och få skriva om våran ofrivilliga barnlöshet som dom kallade det. Men mitt i alla sorg så kom hjälpen vi behövde och ett barn blev till, och i lyckoruset fortsatte jag uppdatera bloggen.
Det är först nu efter uppehållet som jag inser att det skär sig lite. Det är säkert bara jag som ens tänker på det men jag vet ju varför denna blogg blev till, och jag vet att lyckan över detta barn inte kommer försvinna. Att skriva om min lycka i en blogg som är skapad utav sorg känns fel.
Jag kommer fortsätta blogga en stund framöver medans jag funderar ut vad jag ska göra. Denna resa är en del utav den jag är... kommer vara en del utav vem våran son kommer vara. Kanske är det enda rätta att fortsätta denna resa men fokusera på det positiva. Vi får se hur det blir men under tiden hittar ni mig här igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar