Äggen är ute.

Kom till kliniken i morse och fick komma in på rummet ganska snabbt. Fick byta om till assexiga sjukhuskläder och lägga mig i sängen.
Sjuksystern kom med lite blanketter att fylla i samt lite tabletter: 2 Alvedon och 1 rohypnol. Fick även infart satt i armen.
Efter ca 30 min flyttades vi till operationssalen. Vid detta laget var jag inte rädd alls utan mer trött efter alla piller.
Ytterligare smärtstillande tillfördes i armen och lokalbedövning sattes. 5 min senare var det klart.
Jag hann knappt reagera. Gjorde inte ont alls.
Fick flytta tillbaka till rummet och sova lite.
Sjuksystern kom in efter ca 60 min och talade om att det hade gått väldigt bra. Dom hade fått otroligt många bra ägg och många bra spermier. Vi hade helt perfekta förutsättningar för att det ska lyckas. 
Vi fick info om ytterligare behandling och på torsdag ska vi tillbaka och återföra vårat superembryo.
Helt galet....

Nu såhär när jag är hemma har jag sjukt ont och försöker allt för att det ska gå över.  Förhoppningsvis är det värt det ;)

Dagen D

Idag ska vi in på kliniken och plocka ut mina ägg. Dagarna upp till denna dag har inte varit roliga. Igår hade jag så ont och var så trött så jag bara grät och grät helt utan anledning.
Ett glas for i golvet och det skrämde mig så jag började gråta. Spillde ut mjölken på jobbet, höll på att börja gråta. Gråter hela tiden. är ett jävla nervvrak just nu.
Är så spänd så huvudet och ryggen värker. Nerverna ligger verkligen utanpå kroppen.

Detta är första försöket och allt är nytt. Jag hanterar inte nya saker så bra. När jag inte vet vad jag gör eller vad som kommer hända så blir jag nervös.
Tack och lov har jag Kim med mig vid min sida hela tiden.

Slutspurten

Igår kväll tog jag min sista menopur och orgalutran för detta gång. Det var det mest dramafria injektionstillfället sen starten. Ville bara få det avklarat, Ikväll ska jag ta min ovitrelle och mesig som jag är så får kim kompa sista timmarna från jobbet då jag inte vill vara ensam när jag tar nya sprutor.

Har försökt fördriva tiden idag med att packa inför flytten. Har packat lådor med kläder... än så länge är jag uppe i 4 kartongen och 2 sopsäckar och det är minst lika mycket kvar. Tack och lov är dom flesta sommarkläderna redan packade i kartonger då dom varit undanstoppade under vintern.
Tänkte fortsätta och packa i köket också men har fått så sjukt ont i äggstockarna så måste vila lite.
Tack och lov är detta försök snart över och vi får vila några veckor innan vi får reda på om det tog sig eller om vi måste starta om alltihopa.

Nu ska jag lägga mig i soffan ett tag och vänta tills tvätten är klar. Känns som jag inte kunnat slappna av på flera dagar nu så ska bli skönt att inte göra någonting alls för en gångs skull.

Nu har vi en plan.

Idag var andra återbesöket på kliniken och det såg bara fint ut. Det växer som det ska och det var goda prognoser. Blodprovet såg bra ut och nu har vi en tidsplan.
Ikväll och i morgon fortsätter jag med menopur och orgalutran som vanligt, sen på söndag är det dags för ägglossningssprutan ovitrelle. Måndag är tack och lov helt sprutfri och sen på tisdag 08:45 blir jag inlagd för äggplock. Så sjukt jävla excited!

Vill inte ha för höga förhoppningar men det är så svårt att sluta hoppas när man inte gjort något annat än just hoppats i snart 2 år. I slutet av april kommer vi få veta om vi får bli föräldrar eller om vi måste göra ett nytt försök. Det känns så sjukt att det är så nära nu. Det börjar sjunka in nu att vi är på god väg att förändra våra liv för alltid.

Kan det vara allergi?

Efter 2 relativt dramafria orgalutran - kvällar fick jag åter igen en stark reaktion ikväll.  Jag fick svimmningskänslor, hjärtklappning och så svårt att andas så jag fick gå ut på balkongen ett tag och ta luft.
Jag funderar på om det är en allergisk reaktion jag får. Försökte tänka efter vad jag åt innan jag reagerade på första sprutan och vad jag åt innan denna. Den gemensamma nämnaren är tomat. Vet att jag är känslig mot tomat och jag kan få mindre allergibesvär utav det. Kan det vara det som påverkar?
Måste prata med läkaren i morgon och se om det finns något att göra åt detta.  Vill inte känna detta fler gånger. Det är så obehagligt så kan inte ens förklara.

Återbesök och äggmognad.

I morse var det dags för återbesöket på CvL-kliniken. Fick lämna blodprov och göra VUL. Läkaren kunde se 5 stora blåsor samt några lite mindre som höll på att växa till sig rejält så det var glada nyheter.
Fick en ökad dos av menopur nu och ska åter igen tillbaka på fredag för att se om det vuxit något mer, sen på måndag eller tisdag är det dags för äggutplockning.
Det är helt sjukt hur fort allting har gått. För 2 månader sedan gjorde jag första kontakten till kliniken för att få hjälp och nu sitter vi här och ska snart plocka ut mina ägg.

Om man hade frågat mig för 5 år sedan om jag trodde detta skulle vara en del av mitt liv hade jag skrattat. Jag trodde väll att jag skulle bli gravid på första försöket utan skydd och att jag skulle få den mest perfekta lilla bebisen som kunde gå att få. Jag trodde jag skulle få bli överraskad av graviditeten. Komma på mig själv med att må illa och räkna ut hur många dagar mensen var sen och sedan springa till apoteket och köpa ett test. Trodde jag skulle få överraska Kim med beskedet. Att han skulle bli pappa. Hade miljoner tankar på hur jag skulle berätta det. Skulle jag skicka en bild på testet? Skulle jag slå in det i ett paket? Skulle jag ge han en liten bebisdress i present? Jag hade alla möjliga ideér... som jag inte kommer få använda mig av nu.

När jag väl blir gravid så kommer det inte vara en överraskning. Det kommer inte bli samma spänning, men vi kommer vara dubbelt så lyckliga när det väl fungerar.

Kriget mot sprutan

Visst, det kan vara så att jag är lite rädd av mig men ikväll blev injektionerna  fyllda med drama igen. Menopuren gled in som om jag aldrig gjort nått annat i mitt liv men sen var det åter dags för orgalutranen.  Enbart för att jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde igår och hur rädd jag var så fick jag lite panik redan innan jag tog sprutan idag. Kände tårarna komma och kände mig så dum som satt och grät framför Kim på grund av absolut ingenting.
Efter ett litet gråtanfall så tvingar jag in kanylen i magen. Klådan kom på en gång och även kallsvetten. Regerade inte riktigt lika starkt som igår men mådde ändå dåligt.
Nu sitter jag och försöker så kroppen att lugna ner sig så jag kan sova. I morgon ska vi på VUL och kolla hur det växer där inne.

Orgalutran - min fiende

Igår tog jag min första injektion med orgalutran och helvetet bröt loss. Jag reagerade otroligt starkt på den och höll på att tuppa av. Självklart var kim på jobbet så fick ringa i panik och försöka få han att få åka hem. Han ringde sina chefer och 25 min senare var han hemma. Dessa 25 minuter kändes som en evighet. jag kallsvettades och frös, samtidigt som det brände i hela kroppen. Jag fick ont i magen och ont i huvudet. jag grät och mådde illa. Fick mer och mer panik pga att jag var ensam.

Kim kom hem och jag lugnade ner mig lite. Vi kom överens om att försöka sova lite och sedan ringa läkaren idag... Jag låg vaken hela natten. Mådde pyton och kräktes till och från. Spenderade natten ned att läsa bloggar och forum om denna hemska medicin. Orgalutran är ingens favorit verkar det som. Fick sjuka mig från jobbet idag då jag mår som jag gör.

Ringde upp läkaren vid 13 idag då deras telefontid öppnade... Kl 15 fick jag svar. En sjuksjöterska svarade och jag förklarade vad som hade hänt. Hon blev lite orolig då hon aldrig hört att någon reagerat på detta sätt tidigare. Hon skulle konsultera läkaren och återkomma...
1.5h senare ringde dom tillbaka...

Under dessa 1.5h så snurrade så många tankar i mitt huvud.  Skulle vi behöva avbryta detta? Måste jag byta medicin? Är det försent? Jag hann bli ledsen minst 5 gånger under denna tid.

Svaret blev dock att jag skulle fortsätta som vanligt ikväll med menopur och orgalutran. Har en läkartid i morgon bitti 8.40 och då skulle vi diskutera vad vi ska göra. Ska vi kämpa oss igenom hela förösket fast jag mår så pass dåligt eller ska vi avbryta, vänta till nästa månad och testa någon ny medicin...

Detta var inget roligt dygn och jag ser verkligen inte fram emot att ta denna spruta ikväll. Känns som jag inte kommer få sova i natt heller.