Min lediga dag. "lediga"

En ledig dag. Har jobb med mig hem som jag tänkte fixa men annars tänkte jag ta en enda liten ledig dag innan jag måste fixa inventering och bokslut för 4 avdelningar.
Telefonen ringer konstant. Från halv 6 i morse har jag blivit störd. Halv 6. då har jag inte ens börjat dom dagar jag faktiskt är på jobbet. Kommer börja stänga av telefonen när jag är ledig. Jag har så mycket viktigare saker nu att fokusera på än jobbet. Min och kornets lilla hälsa kommer före allting. Mår jag dåligt kommer jag stänga in mig i ett mörkt rum för att utesluta allt tjat och all stress. Kunde inte bry mig mindre om andra saker. Tack och lov har jag en så förstående chef så han vet vad jag går igenom och stöttar det till fullo.

Mår sämre och sämre. Illamåendet är riktigt illa till och från. Igår sov jag hela eftermiddagen och sedan hela natten. Idag höll jag på att kräkas bara jag reste mig från sängen. Har legat i soffan och småsovit hela förmiddagen men känner mig fortfarande helt sänkt. Ska bli spännande att se vad ultraljudet säger.
Har börjat få gråtanfall också. Igår började jag gråta på kontoret helt utan anledning. Det går över lika fort som det kommer men det är rätt irriterande och ganska olägligt att gråta på jobbet.

Stillsam morgon

Sover inget vidare på morgnarna nu. Vaknar runt 5 varje morgon och mår illa. Men jag tycker det är lite mysigt att få smyga upp, göra en kopp te och kolla på tv helt ensam en stund på morgonen innan K vaknar.

Igår satt vi och diskuterade vårat bröllop. Går det vägen kommer lillkornet vara ca 5 månader när vigseln ska äga rum (21/5 - 2016) men jag känner nu helt plötsligt att bröllopet inte är lika viktigt längre. Självklart vill jag fortfarande gifta mig med K, men den där stora extravaganta festen vi har planerat känns inte lika viktig.
Funderar på att göra det samtidigt som dopet och sedan bara bjuda på tårta och kall buffé i festlokalen hemma på gården. Prioriteringarna skiftade ganska rejält efter plusset.

v6 (5+2)

Tiden kryper fram. Väntar på första ultraljudet som kommer ske 13/5. Symtomen börjar komma sakta men säkert. Mår illa men inte så farligt så jag kräks (än). Hungern gör sig påmind hela tiden och sålänge jag äter håller jag illamåendet i styr. Trött som jag vet inte vad Sover gärna en stund när jag kommer hem från jobbet och sedan somnar jag för natten runt 8 halv 9 på kvällen.

Var tvungen att byta till en större jobbskjorta nu då den förra stramade lite om magen. Buken är lite lite utbuktande. Tänkte att det måste vara för att jag äter hela tiden men enligt BM så kan det mycket riktigt vara så att det redan börjar synas då det är olika från människa till människa. Kroppen förbereder sig och magen kan växa redan från v4. Det är ju inte fostret i magen som syns då det är alldeles för litet än men det är fortfarande en "gravidmage". Det beror tydligen på hur ens bäcken är format. Ska det börja synas redan nu vill jag inte ens veta hur jag kommer se ut om några månader haha.

Nu ska jag lägga mig på soffan och lata mig tills K kommer hem från jobbet vid 21. Sen får vi äntligen en helg tillsammans utan jobb. Hörde jag Texas Longhorn?!

Namnkrig - Hjälp.

Det började mest en kväll när vi var uttråkade och började diskutera namn till lilla kornet.
Flicknamn har vi en hel drös som vi är ganska överens om men killnamn... jäklar vilket helvete det var. Det visar sig att vi har heeeelt olika smak när det kommer till namn. Här kommer göra en lista på alla namn jag föreslog:

Lexington ( Favorit)
Aston (Favorit)
Levi (Favorit)
Dante
Vincent
Charlie
London
Alexis
Julian
Maddox
Elton
Elliot

Här kommer Kims lista:
Charles
Ivan
Frank
James
William
Brock
Isidor

Vi får helt enkelt hoppas på att det blir en tjej annars får det stackars barnet vara namnlöst.
Kom gärna med liknande förslag i kommentarerna :) Eller rösta på redan givna namn så får vi se vilket som vinner haha

Denna dyrbara ömtåliga tid.

Har inte uppdaterat här på några dagar av en anledning... gått som i ett litet lyckorus som äntligen börjar lägga sig och jag börjar faktiskt förstå att detta verkligen sker.

Har fått så många värmande gratulationer och lyckönskningar men ännu fler frågor. För att göra det klart så jag slipper svara på samma fråga i 12 veckor; Jo, vanligtvis väntar dom flesta med att berätta om sin graviditet först när dom är i v13 då dom 12 första veckorna är den mest kritiska tiden. Efter v12 har den största risken för missfall försvunnit. Men detta är inte en lag. Finns ingen som säger att man MÅSTE vänta 12 veckor. Hur skulle jag kunna vänta med att berätta om det lyckligaste som hänt i mitt liv?
I och med att vi varit så öppna med våran kamp så väljer vi att vara lika öppna hela vägen.

Den 13e maj ska vi in på första ultraljudskontrollen och jag kan inte förstå hur jag ska kunna vänta i en hel månad innan jag får se mitt lilla korn.

Plötsligt så händer det...

Mitt i all förvirring och förtvivlan så kommer det från ingenstans. 

Ser knappt för mina tårar skymmer sikten.

Kan knappt andas och hjärtat slår dubbla slag, om inte mer. 

Ni vet när folk säger att en kvinna vet... nu förstår jag vad dom pratar om. 

Jag bara visste. Den här känslan kan jag inte ens försöka förklara. 

Året 2015 började så himla bra, och kommer sluta ännu bättre.

22/12 beräknas vårat lilla mirakel komma. 

Mina alla åtaganden.

Är nu inne på ruvardag (RD) 9 och otåligheten griper tag i mig. Fusktestade på RD 7 efter en hel sömnlös natt där jag inte kunde tänka på annat, men testet fungerade ej. Köpte ännu ett test och körde samma eftermiddag. Visade negativt. Visserligen ska man inte ta testet på eftermiddagen... eller dricka så stora mängder vatten innan testet... eller testa på dag 7 för den delen. Jag lägger inte för stor tyngd på resultatet, jag väntar på RD 18 och testar precis som jag ska så får vi se.

Idag sysselsätter vi oss med att fixa det sista i köket innan flytten till nya huset (YAAAY). Visserligen har köparna redan godkänt lägenheten men vi lovade att sätta upp sista skåpsluckorna och byta spisfläkten. Kim åkte iväg för att hämta verktygen vi behöver till resten av arbetet, och jag passar på att ta en paus med lite Fanta. Blivit helt tokig i fanta på sista tiden, jag som aldrig gillat apelsindryck innan. Druckit för mycket cola i mina dagar antagligen.

Försöker att inte känna efter för mycket men har man inte lite symtom iaf? Brösten spänner fruktansvärt mycket och har fått byta till sportBH för att vara bekväm. Måste springa och kissa hela tiden. Är lite extra trött på kvällarna. Får hungerattacker från ingenstans och mår sjukt illa om jag inte får äta något. Humörsvängningarna ska vi inte ens snacka om...
Kanske känner man efter för mycket och inbillar sig, men man hoppas ju alltid på det bästa.

Nya ringen!

Skingrar tankarna lite med att fortsätta planera bröllopet. Då våra förlovningsringar är lite halvslitna och tråkig som bestämde vi oss för att byta ut dom till bröllopet. Kim kommer skaffa en bredare kantig ring i vitt och rött guld, och jag kommer ha 2 st i vitt guld med stenar i.
Idag beställde jag förlovningsringen som kommer om en vecka ungefär! Är heeeelt kär. Dock är den specialdesignad så har ingen bild på den men hittade en bild på orginalringen som vi använde som "mall". Det kommer bli 11 diamanter istället för 7 som på bilden, samt i vitt guld. Längtar så tills jag får byta!
Visst betyder min första förlovningsring mycket för mig, så kommer självklart spara den i en kedja runt halsen men dom nya ringarna är ett minne för vårat nya liv tillsammans.

Här är då "mallen" för nya ringen :D 

Säsongspremiär!

Försöker få tiden att gå. Umgås med vänner. Längtar tillbaka till jobbet i morgon så dagarna går lite fortare.
Idag var bästa tidsfördrivet: Fotbollspremiär! AIK mötte Halmstad hemma i säsongens första match och vann med 2-1. Innan matchen var det samling vid gamla Råsunda för att möta upp spelarbussen. Mycket folk, mycket bengaler, mycket rök, mycket sång. Precis som det ska vara. Det har varit en toppenbra påsk och skön långledighet men nu längtar jag efter lite rutin i livet igen.

Påskhelgen

Igår var det påskmiddag hemma hos mor och far. Vi passade även på att fira syrrans sambo som fyller år. Mormor och morfar var också med. Det blev mycket bebisprat, namn, barnvagn, inredning, rosa eller blått, ska ni ta reda på kön... ja allt som hör till. Det känns fortfarande lite overkligt att lilla dammkornet verkligen är hos mig nu. Finns inga garantier på att det vill stanna men jag kommer njuta av det och behandla det som vilken tidig graviditet som helst. Finns inga anledningar till att oroa sig. Vill det sig inte så får vi ta nya tag, men fram tills vi vet är det positiv energi som gäller.

Då jag inte får dricka alkohol så kom vi fram till att jag kunde köra, Vanligtvis är det Kim som kör överallt och jag dricker vin. Igår blev det tvärt om. Kim tog öl och nubbe till maten. Jag drack alkoholfritt bubbel. Då jag inte kört bil på över ett år var jag otroligt nervös. Vi har bara en bil och det är Kims så normen är att han kör överallt.  (sen hatar jag kims bil också. Den är stor och otymplig, och jag har så svårt att hitta dragläget i den)
När vi flyttar får jag nog köpa mig en en egen liten bil så jag håller vanan uppe. Kommer behöves när vi har en liten att ta hand om.

Nu ska vi åka iväg på en tidig frukostfika med Liza, Jimmy och lilla Molly.

We will get there

Fröet är planterat.

Idag skedde det. Vi återförde vårat embryo.
Dagens började väll lite sådär då jag råkade knycka till med huvudet och lyckades på nackspärr på nått sätt. Det överskuggade dock inte spänningen över vad resten av dagen hade att erbjuda.
13:45 hade vi tid på kliniken med otåliga som vi var kunde vi inte vänta. kl 13 var vi på plats i Uppsala.
7 ägg hade dom plockat ut. utav dom 7 blev 5 befruktade, utav dom 5 var 4 bra delade. Så ett fick vi och 3 åkte i frysen. Kändes otroligt skönt att få klara siffror på allt.
Återförandet gick snabbt och kändes knappt. Efteråt kom läkaren in på mitt rum och talade om att rent biologiskt sett så har jag nu ett embryo i min livmoder. Jag kunde inte sluta le. Det var den sjukaste känslan.  Att veta att det sitter där inne; mitt lilla dammkorn.

Innan detta så talade läkaren om för mig "det finns ingen risk att det åker ut när det väl är inne. Du kan hoppa, springa, gå, göra precis som du vill. men det ramlar inte ut" Jag trodde han var helt dum som talade om detta för mig, varje liten människa fattar väll att det inte kan åka ut.
Det var vad jag tänkte innan.... efteråt var det en helt annan tankegång. När jag väl hade mitt dyrbara dammkorn på plats så var jag rädd för att ens gå och kissa. Då förstod jag varför han förklarade detta innan.

Testdag är 18/4 och jag kan inte förstå hur jag ska kunna hålla mig ända tills dess.

Bjuder på en bild på mina sexiga sjukhusstrumpor.